onsdag 27 augusti 2008

Nu har jag varit där!


Kära läsare. Igår var en tråkig dag. Sedan var den lite mindre tråkig, och till sist blev den riktigt hejdundrande. Det hejdundrande skedde när jag och M var ute och testade en bil (surprise... tillvaron i denna by består mest av bilköpande, bilprovande, däckbyte, bilprovande, däckköp, bilköpande och däremellan diskussioner om bilköp, bilprovning och bilförsäljning. Aaaaanyway). Som av en händelse styrdes bilen från Breidbackssiido, genom byiji och vidare mot Gränibyiji. Till sist var vi framme vid - tattada-daa - Rani Plast. Denna dånande fabrik jag bara har beskådat från utsidan, som jag hört otaliga historier om och som alltid varit lite som ett svart hål för mig. Folk drar på sig sina blå Ranikläder och försvinner dit i gryningen för att återvända efter klockan fyra. Vad som sker där ute i Bjölasskogen är ett mysterium.

Igår fick jag högtidligen kliva in i Det Allra Heligaste, alltså den så kallade Värkstaan - Särkykaupunki. Jag fick känna aromen av allehanda oljor eller smörjmedel eller vaselin eller vad det nu var. Jag fick känna på M:s borrmaskin. Jag fick se nissarnas sparkcyklar, den ena värre pimpad än den andra. Allt detta medan en tant med tuttarna i vädret iakttog mig från en plansch på väggen.

Det känns nästan som om jag har sett Gud. Det har jag nästan gjort. I alla fall såg jag en robot som så prydligt vek ihop pafflådor. En sådan vore någonting att ha vid Öja-Market där jag har jobbat. Där är det nämligen min uppgift att platta ut lådor och lägga dem på hög. Undrar hur lönsamt det skulle vara med en robot för att platta ut femton lådor om dagen...

I Vasabibban minns jag att de har en robot som tar hand om inlämnade böcker och sorterar dem i olika högar bakom en plexiglasskärm. Jag tycker att det är obehagligt att titta på när maskiner jobbar utan att någon styr dem, för de börjar se otäckt levande ut. Jag fantiserade alltid om att bibbaroboten skulle krossa plexiglaset, sträcka ut en pysande robotarm och ta fast mig. Eventuellt väsa hotfulla fraser med blinkande röda ögon.

Kanske det bara är jag som tycker att sådant är obehagligt, vad vet jag. Jag var ju också livrädd för vår illgröna tvättmaskin när jag var liten, fantiserade att den var ett monster som stirrade på mig med sitt klistermärkesöga och skulle äta upp mig med sin lucka nertill. Värst av allt var att fanskapet kunde gå. Rätt vad det var när man satt på muggen fick den för sig att centrifugera, och började med hasande rörelser masa sig mot en.

Lite samma känsla fick jag igår när en robottruck med blinkande lampor förföljde mig längs en gång i fabriken. Spöklikt susande den fram, stannade i en korsning och funderade innan den svängde till höger och smög efter mig. Tänk om den skulle ha stannat bakom mig, pyst lite och sedan med metallisk röst ha frågat "Va-fan-dzär-tu-jär!". Det var ju trots allt en Tärjärobot...

måndag 25 augusti 2008

På språng

Idag har vi varit på språng. Startade redan på förmiddagen mot Kokkola, och hann gå i en del affärer, till läkaren (igen, igen, igen...) och Koivuhaka-apoteket, som för övrigt såg ut som en postterminal. När det hade kurrat tillräckligt länge i magen lunchade vi ute - bokstavligen. Efter att ha snurrat på i centrum ett tag och konstaterat att det främst fanns hamburgare, pizzor och friterad potatis med olika friterade tillbehör rullade vi istället mot Öja. Svängde in vid Hickarö Beach Motel och lunchade ute på terassen. Har inte prövat på det tidigare, men betyget var helt okej. Köttbullar och biffar stod till buds, liksom kokt nypotatis, sås och till min stora förtjusning kokta grönsaker. Salladsbordet var sisådär, men det fanns åtminstone möjlighet att peta åt sig grönsallad, rödlök, gurka, tomat, tonfiskröra med ris och till och med gravad lax i tunna skivor. Kaffe på så stod man sig en stund.

Sedan traskade vi runt i ett par butiker, och jag låtsasshoppade lite träningkläder på ett ytterst förmånligt sätt, nämligen genom att prova och hänga tillbaka. Den rosa huvtröjan hade jag kunnat ta, men träningsbyxorna var ungefär fem centimeter för korta för min smak. De ska gå ner ordentligt på smalbenet och inte se ut som lite för långa cykelbyxor från 1992. Nå, hur som helst blev Intersport en billig historia.

Slutet av veckan känns jobbig. Fy. Egentligen är jag livrädd.

lördag 23 augusti 2008

Pensionärsutflykt

Både igår och idag har vi varit på utfärd från Heimsjöns pensionärsförening, i vilken jag är den enda medlemmen. Eftersom jag är en enstöring som helst sitter ensam i ett mörkt rum och är asocial för att slippa konfronteras med andra människor, kan man nämligen jämföra min tillvaro med en enslig pensionärs. Ibland kikar jag misstänksamt ut genom fönstret och tänker "hoppas ingen kommer..." innan jag återgår till min trygga plats i soffan. Jag har dock inga pelargoner i min besittning. Ännu.

Igår tvingade jag mig med i en bil mot Juthbacka marknad i Nykaabi. Så där bara för att se någonting annat än Heimsjön och grusvägarna runt Sågslamp som jag brukar nöta på mina länkar. Det regnade och regnade, men i Nykaabi var det i princip uppehåll, frånsett skuren som kom precis när vi började åka därifrån.

Ja. Jo. Jag kom fram till att jag inte alls kan med sådana där svedupelle-tillställningar. Ursäkta nu, men - hur töntigt kan det bli? Lyssnade lite diskret på folk omkring mig och fick moralisk huvudvärk på fyra minuter. Aaaah. Alla såg töntiga ut i sina bodmora-kläder från Jeppis Halpa-Halli. Alla talade töntigt på konstig Jeppis- och Nykaabidialekt ("sidoo! hödoo... koma hiiid") om töntiga saker "haado nyyen husvagn to?"). Inget drag! Jämför med Köystfestivaalä som i och för sig är helt meninglös, eftersom alla bryr sig reven i folkmusik, men där folk i alla fall festar, super och roivar lite. På Juthbacka såga jag två fulla gubbar, och de såg bara malplacerade ut i duggregnet med sina lädervästar. Dessutom talade de sluddrig Nykaabidialekt och såg allmänt harmlösa ut, så där rök alla möjligheter till rock'n'roll-poäng... Nee-e.

Idag väntade jag i minst hundraelva år innan mitt utflyktssällskap äntligen hade pynjat klart - det är tammefan karar som tar tid på sig när man ska någonstans - och vi kunde styra iväg mot Öjaland. Hälsade på Emma och lilla fadderflickan, som igen hade växt och blivit stor och stark. Hon bara gurglade av skratt när hon på vingliga ben men med enorm envishet klampade framåt med sin lilla gå-vagn. Sötis:)

Ikväll har vi ätit tvivelaktig kyckling som såldes på 50% rabatt. Jag var lite skeptisk till smaken, så om jag faller död ner inom en nära framtid vill jag gärna bli obducerad för att kycklingen ska få skulden. Eller ABC i Kokkola, där den köptes. Mina efterlevande får gärna stämma dem och kvittera ut en nätt summa pengar.

fredag 22 augusti 2008

Sjokk

Idag är heller ingen bra dag. I och för sig har jag väl inte varit tillräckligt mycket vid medvetande för att man ska kunna säga att jag ens försökt. Jag har vaknat, sprungit morgonlänk (klockan tolv, räknas det?), diskat, duschat, ätit senlunch och druckit en halv kopp kolsvart kaffe.

Och så är jag sjokk.

Sjokk. Sjokk. Sjokk.

torsdag 21 augusti 2008

Lizta

1. När du duschar, sätter du på vattnet och går in eller går du in och sätter på vattnet sen?
Sätter på vattnet först och väntar tills det blir lagom varmt. Vilket helst är skållhett. Ibland sätter jag mig på muggen sålänge vattnet strilar, ingen brådska. Duschar helst maratonduschar, och stänger aldrig av vattnet sålänge jag typ tvättar håret. Sug på den, alla ekotöntar!:)

2. Läser du etiketterna på din schampoflaska?

Tja, jo ibland.

3. Har du duschat tillsammans med någon av motsatt kön?
Jorå.

4. Har du borstat tänderna i duschen någon gång
Jo, det är himla praktiskt! Här i den lilla stugan vid Heimsjöliiden är muggen pytteliten, vilket betyder att man typ står på ett ben och duschar framför handfatet och spegeln. Då är det ypperligt att tvätta håret med en hand och borsta tänderna med den andra. Najs:)

5. Hur gammal ser du ut?
Jag tycker själv att jag ser gammal och nöitt ut.

6. Vilken var den senaste låten du lyssnade på?
Kommer inte ihåg. Lyssnar inte på musik frivilligt.

7. Har du blivit medlem i något på senaste tiden?
Um. Nää.

8. Vad har du för planer för helgen?
Helst vill jag träffa Emma och Bella!

9. Har du någonsin smugglat något till Amerika?
Nix.

10. Blir en kille/tjej sexigare om han/hon spelar gitarr?
Inte vad jag vet.

11. Bor du i en stad med en idrottsförening?
Det finns säkert många i Åbo. I Tärjä finns det också, och i Öja.

12. Hur många tror du att det kommer på din begravning?
Det beror på om jag dör snart, eller om jag - med min otur - lever tills jag är bitter och arg och 130 bast. Vid det laget har de som inte hunnit dö ifrån mig med all säkerhet tröttnat:)

13. Har du fler fiender än vänner?
Njää, det tror jag väl knappast. Fast helst är jag ensam.

14. Har du någonsin skickat ett anonymt brev?
Nä, varför det.

15. Kan du fixa din bil?
Exakt vilken bil är min?

16. Har du tackat nej till en dejt någon gång?
Jo. Och även till en spa-session med tillhörande övernattning. Eh. Så bra känner jag dig inte, och inte vill jag det heller.


17. Är du smartare än dina vänner
Snarare tvärtom.

18. Har du suttit i fängelse?
Nej.

19. Borde du ha gjort det?
Nä, inte tycker jag väl det.

20. Tycker du om lukten av öl?
Jo, bastuöl doftar gott i blandning med doften av eld, vatten och björkris.

21. Har du någonsin dött eller dödat någon i dina drömmar?
Inte direkt, men jag har slaktat en gubbe. Han levde.

22. Har du skänkt pengar till välgörenhet?
Sällan. Alltså aldrig. Jag litar inte riktigt på det där.

23. Skulle du döda en hund för 1000 dollar?
Tja, jo. Om hunden nu ska klubbas, så.

24. Har du några framtidsplaner?
Inte direkt.

onsdag 20 augusti 2008

20:e augusti är ett heligt datum


Kvinnfolk, bara så ni vet så ska man direkt stryka 20.8 som eventuellt bröllopsdatum. Den dagen är reserverad, frusen, obokbar. Det är nämligen då som andjakten inleds. Klockan 12.00 sharp, och då skojar jag inte. Klockan tolv ska man guppa runt i en båt (oftast en läckande sådan, som man bara använder just 20 augusti och varje år är övertygad om att den nu är för trasig för att användas flera år) alternativt kravla i vassen, alternativt stå vi en strandkant med augustisolen i ögonen och spana på and. Prick tolv flyger änderna upp, och prick tolv ska man skjuta. Sedan är det över, och jag är helt seriöst. En liten stund senare återvänder jägarna till bebyggelsen i sina rostiga jaktdiligenser - exempelvis en lavabil från -81. Hur fan änderna kan veta att de ska flyga upp ur vassen och agera måltavlor precis då vet jag inte.

Nu låter detta som en elak skrift igen, precis som om det vore någonting fel med andjakt. Som att jag skulle ha någonting emot det, men så är det inte! Jag tycker att jakt är fint. Det är en mäktig sysselsättning som jag mycket väl förstår att folk har intresse för. Sedan jag var liten har jag känt igen doften av jakt, eftersom min pappa grejar med sådant. Det luktar fuktigt läder, krut, barr, skog och lite svett. I älgjaktssammanhang även rök, våt hund och blod. Mäktiga dofter. Jag kommer till och med ihåg att jag var med pappa och jagade sjöfågel en gång när jag var liten. Det var knappt att jag såg någonting, eftersom jag ungefär var av lingonrislängd, men ändå - jag fick vara med. Ifjol var jag med M och jagade sjöfågel en gång, och året innan med på älgpasset en dag. Jakt är hurja.

Saker jag har någonting emot är poker, extraljus på bilar, alla former av djurutställningar, skuggbloggare (heh), motorsport och fenomenet "en smörgås". För att nämna några exempel. Varför?

1) Poker - Det är bara löjligt. Har ni sett på World Poker Tour som kommer på tv på nätterna så vet ni vad jag menar. Fullvuxna karar som sitter med solbrillor på näsan och pressar samman munnen till något slags pokerfejs. Spela om pengar överlag är som sååå out. Klipp er och skaffa ett riktigt jobb. För faa-an.

2) Extraljus på bilar - Får ens i övrigt ganska normala bil att se ut som en legosådan. Två klotrunda, fula, utstående lyktor som så obviously inte hör ihop med ifrågavarande bil. Lite i stil med de sönderklippta yoghurtburkarna man satte fast med klädnypor på cykeln när man var liten så att det skulle smattra sådär häftigt. Uuuh, jag har extraljus på min bil! Och dessutom: har man så dålig syn att man inte klarar sig med sina vanliga strålkastare så ska man nog inte köra bil. Alls.

3) Djurutställningar. Please. Djur ska inte ställas ut. Det är helt meningslöst. Jag förstår inte folk som säger att "det är en bra hund, men tyvärr för liten". För liten för vad? Den når väl ner till marken, förhoppningsvis.

4) Skuggbloggare. Nej, jag orkar inte ens gå in på det. Men det är konstigt att en människa inte kan svara sakligt på en enda sak. Bara slingrande. Bara beskyllning av andra. Att inte själv inse till vilket åtlöje man gör sig. Men det är kanske lika bra. Å andra sidan kan man inte ens ta sådant där på så värst stort allvar. Det är ju ett enda stort, bisarrt skämt. Och nu menar jag själva gubben.

5) Motorsport. Som inte ens är en sport. Sport innebär att man till exempel ska springa, skida, cykla eller paddla ikapp. Inte vrida på en ratt. Inte gasa med en traktor en liten bit. Det är inte sport. Om rally är en sport - varför har jag sett så väldigt lite rally i OS den senaste tiden då? Och nej, ett VM kan inte pågå en hel säsong, som i rally och Formel 1. Ett VM är ett mästerskap, en hel säsongs tävlande är en världscup.


6) Fenomenet "en smörgås". Helt meningslöst. När har man behov av "en smörgås"? Det är inte en måltid - men vad är det? Det är sådant som irriterar mig exempelvis i Öja, där folk lever på "en smörgås". Mat på konstiga tider - typ potatis och köttfärslimpa tjugo över tre - och ett par timmar senare en smörgås. What is that?! Förutom flera hundra överflödiga kalorier utan poäng.

Öh.

tisdag 19 augusti 2008

Inte alls bra

Det här är inte alls en bra dag. Inte. Alls. Bra. Allt är fel. Allt.

Fast den skulle i princip ha kunnat vara helt okej. Inleddes med måriskaffi och OS på tv och allmänt slappande. Sedan till stan där jag äntligen fick bränna de pengar som helt enkelt inte får plaaaats på mitt überfulla konto - notera ironin - på allehanda saker. Allvarligt talat fick jag fixat flera grejer som stått på min måste-göra-lista för länge nu. Fick en ny tikipox på garantin, till och med en dyrare än den jag hade, hittade andra viktiga saker som kaffekokare och mikro utan problem. Kändes lite våldsamt att kånka ut lådvis med elktronik till bilen, men det såg värre ut än det var, boxen var ju köpt redan i vintras, och kaffekokare och mikro var reafynd båda två. Så nu har jag i alla fall någonting på det torra.

Annars är det mest skit. Försökte - min dumma fan - att prova lite kläder, trots att jag visste att jag inte ens skulle ha någonting. Jag har tydligen inte lärt mig att jag inte ska prova kläder på dåliga dagar. Jag ska inte prova kläder överhuvudtaget. Jag ska inte ens närma mig en spegel eller någonting man kan reflekteras i, eftersom jag nämligen är vad engelsmännen kallar butt-ugly. Jag avskyr verkligen mitt utseende, och nej, jag vill inte att folk ska tycka synd om mig eller säga emot eller tycka att jag är fåfäng som fiskar efter komplimanger. Jag hatar mitt utseende och min kropp och hela min uppenbarelse. Usch, usch, usch.

Precis som om jag vore med i en dålig film, har jag mötts av min egen spegelbild miljoner och åter miljoner gånger idag, känns det som, fast jag har gjort mitt bästa för att slippa. Bildörrar reflekterar mig. Blanka mikrougnsluckor. Badrumsspeglar hinner jag inte blunda för. Hissen upp till skattebyrån i Kokkola var tapetserad med speglar från golv till tak. Jag kunde inte vända mig bort fast jag försökte. Och så går jag dessutom frivilligt in i ett provrum. Perkele.

Jag har någon gång läst uttrycket att man "vill krypa ur skinnet". Det är just så det känns.

måndag 18 augusti 2008

Gissa vad...


...jo, det regnar. Riktigt semesterväder med andra ord. Igår åskade det duktigt över Heimsjön, riktigt så det dundrade och blixtrade bakom persiennerna. Tv- och datorkablarna drogs ur en stund, men pluggades i tillbaka ganska fort. "Äh, det är nog i Köyst redan...". De´t var det antagligen inte. Antagligen dundrade det på mitt ovanför våra skallar, men det är så tråkigt att leva under ett åskväder. Både tv:n och datorn överlevde.

Jag kommer ihåg ett åskväder ute i skären när jag var liten. Den lilla stugan mor och far har därute hukade sig bokstavligen under en GIGANTISK jättegran ute på en udde bestående av berg. Vi satt allihopa i den stora soffan vi hade där - vilket var enda möjligheten att få sitta om man inte trängdes på bänkarna runt köksbordet. Det var alltså en liten stuga som vi bodde i, med betoning på liten. Där satt vi och tittade ut över havet. Blixtarna ljugade riktigt mäktigt, man såg hur de gick från himmel till hav och lyste upp hela världen. Annars var det tryckande och mörkt. Ovädret var precis runtomkring oss, det blixtrade på alla sidor, och blixt och dunder hängde nästan ihop. Öronbedövande knallar, man kände riktigt hur stugan hoppade till och skallrade. Ett av de tuffaste åskvädren jag har i mitt minne...

Idag åskar det inte. Det bara regnar. Riktigt mycket på förmiddagen, nu småstrilar det bara.

söndag 17 augusti 2008

Lördag = godisdag. Söndag = eeh, godis...dag..?


Har sedan länge reserverat vissa lördagar som godisdagar. Inte bara godis, utan det kan också innefatta glass, dopp till kaffet, onyttigare mat, vin och sådant. Nu är grejen den att jag är väldigt sockeravvänjd numera. Socker ingår inte på något vis i det jag äter, och jag tycker till och med att sådant som smakar sött är lite sliskigt. Ananas är t.ex. lite scary att träffa på i sallad och så vidare.

När jag nu i vanliga fall är så himmelens duktig känner jag mig nästan tvungen att ha en "fuskdag" inplanerad med jämna mellanrum. Hör här - inplanerad fuskdag. Så kan man ju inte säga. Det är ju inte att fuska då! Nå, hur som helst. Grejen är bara att jag sällan är riktigt sugen på godis på riktigt, utan att jag främst rutinmässigt köper godis som ska ätas den dagen. Låter det inte spontant och njutbart så säg.

Igår var det en sådan dag. Låg i horisontalläge på soffan och kräktvingade i mig godis. Jag kan nämligen inte äta godis som normalt folk mera. Det måste a) ske snabbt b) ske på viss tidpunkt, t.ex. precis klockan 21.00 när filmen börjar c) vara ett enda godistillfälle när jag äter upp allt. Ingenting får lämnas till följande dag, eftersom jag då inte kan äta godiset mera. Jobbigt. Oftast är godiset inte ens speciellt gott, annat än de första bitarna. Sedan är det bara mekaniskt tuggande tills påsen är tom. Joy.

Dagen efter en godisdag tillbringas i godiskrapula. Jo, jag är helt seriös. Jag får nämligen en våldsam muskelvärk av godis, och om någon som läser detta kan förklara vad det är som sker så var god och upplys mig! Jag har redan då jag vaknar ömma muskler i hela kroppen, ungefär som vid feber, och det inträffar alltid dagen efter att jag har ätit godis. Kolhydratöverskott? Sockerchock? Färgämnesallergi? Säg det...

Nu kommer jag till det som gör denna gång avvikande. Igår år jag alltså godis, plockade pliktskyldigt i mig en påse framför tv:n medan Ondskan rullade på skärmen. Idag var jag på släktfest, och mer eller mindre kände mig skyldig att karva åt mig en kakbit till kaffet. Obs, kaka - på en icke-godisdag! Hur lösa detta? Nå, det normala vore väl att helt enkelt ta en liten tårtbit och fortsätta med sitt liv. Men eftersom jag är uppfylld av konstiga ritualer och allmänt tänker för mycket så känner jag mig tvungen att fortsätta synda på en dag som inletts med synd. Alltså blev det en godisdag även idag. Jag har knaprat Candyking i soffan framför en filt, och just nu känns det som om karamellerna är på väg ut genom öronen. Börp. Och det är inte ens gott!

Imorgon ska det tammefan inte bli någon godisdag. För i så fall vill jag inte vara med längre!

lördag 16 augusti 2008

Hej alla glada!

...måste vara den äckligaste hälsningsfrasen eller rubriken som finns. Vadå "alla glada". Vi som inte är glada då? Eller de som oftast är glada men inte just nu? Bara den hurtiga tonen är äcklig. Uss. Jag är nästan aldrig glad. För några år sedan beskrev jag mig själv som öppen, nyfiken, sällskaplig och "nästan alltid glad". Nu är jag innesluten, likgiltig, asocial och nästan aldrig på plussidan av humörstermometern. Tvärtemot vad man skulle kunna tro är jag inte sur, fast jag verkligen ser ut så. Nästan alltid. Däremot är jag ledsen. Besviken. Ängslig. Olycklig. Men det är lättare att vara arg. Eller låtasas vara arg.

Var ute och spikade älg igårkväll. Jo. Paffhelvetet - alltså den rörliga skytteprovstavlan vid skjutbanan var fortfarande inte i skick. Komplicerat detta med fejkälgar. Jag tog mig till skjutvallen medelst apostlahästarna. Sprang längs Heimsjöstranden, genom byiji, längs grusvägen till Forsbackaplan och fortsatte en bit ut i skogen på fina stigar. Sprang en runda där och återvände till sportplan och skjutvallen som finns bakom den. Myggorna gillade min svettmarinerade kropp och sög säkert ut ett par liter blod, men till sist stod älgen som den skulle. Puh.

Klockan hann bli sjuhundra - minst - innan det äntligen fanns tid för kvällsmat. Ihopsamlad sådan, bestående av t.ex. lite överblivna köttbullar, ägg, knackkorvar, sallad, broccoli, sill och ugnspotatis. Fynd kan göras i kylskåp, mera än man tror.

Dagen idag är ett oskivet blad. Få se vad man ska spendera denna lördag med? Kaffe till en början..?

fredag 15 augusti 2008

Fördriver en fredagsförmiddag



A is for age: Schufyra.

B is for booze of choice: Rotes Wein, kan rödvin heta någonting sånt på tyska?

C is for career: Låt se. Jag startade som simskoleassistent, eller vad man ska kalla en outbildad simlärare som hoppar in för att ingen annan står till buds. Sedan följde ett par år som kassatant i butik. Sedan blev det kvällsvakt/receptionist på kvällar och veckoslut i Vasa. Sedan blev det kassaflicka/servitris/glasplockare/you-name-it på en firma under ett par somrar. Det sista tillägget på min CV blir vårdbiträde på demensboende, a.k.a skötare av old people.

D is for your dad's name: Jag kallar honom främst pappa, men han lystrar även till Anders.

E
is for essential items to bring to a party: Vin och Alias! Måste göras igen.

F
is for favourite song at the moment: Min favoritsång är den eviga klassikern Tystnad. En hit vid alla tillfällen. Helt allvarligt - det finns ingen låt som kan slå tystnad.

G
is for favourite game: Jag måste nog säga att Alias har varit så förbannat kul vid några tillfällen att jag inte kan nämna något annat:)

H
is for home town: North of Öja - born and raised.

I
is for instruments you play: Kan klinka Härlig är jorden tvåhändigt på piano. Sedan gick ju jag och Emma Gitarr I på peffan också, men av det syns intet spår. Jag kom så långt som till tenten, sedan hoppade jag av. Som omväxling. Det fanns antagligen någonting annat som var intressantare vid det tillfället. Typ... kaffe.

J
is for jam or jelly you like: Äter egentligen inte sylt, men om jag skulle så skulle det nog bli varm hjortronsylt på vaniljglass.

K
is for kids: Fadderflickan Bella! Den sötaste:)

L
is for living arrangements: Etta.

M
is for mother's name: Mum, hon kallas Teta.

N
is for name of your crush: Never kiss and tell!;)

O
is for overnight hospital stays: BB, räknas det? När jag föddes alltså. Inte sedan dess.

P
is for phobias: Katter? Fast dem främst bara hatar jag, även om jag tycker att de är otäcka också. Ormar vill jag kanske inte direkt PUSSA på, men knappast fobisk rädsla.

Q
is for quotes you like: Man är sin egen lyckas smed. Min smed är tammefan deprimerad...

R
is for relationship that lasted the longest: 4 år.

S
is for sexiest living creature: Janå inte är det jag...

T
is for time you go to bed: Runt ett. Lägga sig innan tolv är i alla fall otänkbart, känns bara fel:-/

U
is for underwear: Svarta oftast. Nästan uteslutet. Vita ger mig angst.

V
is for vegetables you love: Nästan allt! Till favoriterna hör helt klart kokt blomkål och broccoli
med salt. Och jo, jag tycker på riktigt att det är gott.

W
is for weekend plans: Vara lite mindre konstig, lite mindre leid, lite mindre ledsen. Kanske till och med skratta lite..?

X
is for x-rays you've had: Framtänderna. En gång.

Y
is for yummy food you make: Jag gillar min egen omelett! Och tacopaj, pestopasta med alltmöjligt, makaronigryta och nästan allt jag lagar. Annars skulle jag ju inte laga det!

Z
is for zodiac sign: Stenbåkken.

Å
är för åt dem som du vill skicka listan vidare till: Ingen.

Ä
är för älsklingstrend: Trend. Aha. Bryr mig?

Ö
är för en önskan just nu: Jag vill mest bara vara ifred.

onsdag 13 augusti 2008

Det skvalar ner


Vet inte hur det är i övriga världen, men här vid Heimsjöstranden strilar regnet på ganska duktigt. Datorn jag sitter vid står vid ett fönster, och här kan man se hur det plaskar på det lilla söta utemöblemanget, grillen (som jag har köpt!) och på den lilla åkerplätten (som kallas "styttzi" i dessa trakter). Det stör mig att jag inte kan skilja på sädesslagen, fast jag kunnat det en gång i tiderna. Havre är det inte, för det buslätt att känna igen. Inte heller är det vete, och jag skulle även räkna bort råg. Kan det alltså vara en kornåker?

Igår konstaterade jag att mina skor nog inte kommer att hinna torka hur som helst, så jag satte torra strumpor i bara och drog iväg ut och sprang - med våta skor. Det var så varmt och soligt så det spelade ingen roll ändå. Jag sprang iväg längs sjöliden på knastrande grus, in längs en annan grusväg, iväg över en spånbanesnutt och vidare på långa, barriga stigar. Hade tänkt vända om och springa samma väg tillbaka, men ju längre jag kom in i skogen, desto mindre ville jag vända om.

Till slut kom jag ut till en lerig väg med massor av hästspår, och konstaterade att den vägen nog kommer ut till någon av hästhagarna i Gränibyiji. Jag hade ändå på klart ungefär åt vilket håll jag var på väg. Småningom hörde jag också billjud, och kunde orientera mig ut till vägen. Därifrån blev det en liten asfaltsväng innan jag återvände mot byiji och tog Kärleksstigen på lite småruttna spångar tillbaka. Kändes bra! Lite tog fötterna stryk av de våta skorna, jag fick till exempelvis skavsår mitt under fotsulan, men annars kändes det bara skönt. Töjde ordentligt på gräsmattan också, innan jag hoppade in i duschen.

På kvällen var vi och skötte en sjuk älg. Denna var stillsam och allergivänlig, eftersom den var gjord i paff och rörde sig fram och tillbaka på en räls med hjälp av vajrar. Den var dock lite krasslig och ville inte röra sig som den ska. Eller röra sig ville den - den ville inte stanna. Försökte bota älgen med hjälp av en skruvmejsel och lite utbytta delar, men den blev inte bättre av det. Killarna passade också på att skjuta lite till måls, medan jag stod vid sidan av. Blev lite sugen själv också, men då ska det vara mitt eget gevär. Har inte hunnit hålla i det ännu sommar, och nu är det dessutom utlånat. Ska nog hämta det nästa gång jag har möjlighet, så jag får träna lite.

Lite senare, medan maten var i ugnen, gick jag ut och letade mera smultron, men hittade inte lika många som dagen innan. Plockade några i en pyts i alla fall, och tog med in.

tisdag 12 augusti 2008

Woops


Vaknade tio före elva imorse, och då hade jag lagt mig innan ett. Vem skulle ha trott det för några månader sedan, då jag klarade mig galant (nåja...) på kring två timmars nattsömn. Fast detta är kanske att ta i, runt sju timmars sömn skulle vara idealt. Detta blir man ju bara lat och eländig av:)

Var ute och blötte ner mig ordentligt igår. Det hade visserligen slutat regna, men i skogen var det vått, vilket fick både strumpor, skor och byxor att bli dyngsura. Men fint var det, och det doftade så gott av fuktig skog-och-mark. En vacker kvällssol lyste också över åkrarna på hemvägen, vilket fick alla vattendroppar att glittra... ah, vilken naturpoesi:) I backen upp till det lilla huset jag befinner mig i lyste det plötsligt alldeles rött i gräset - smultron! Massvis! Jag plockade någon minut och fick två lååååånga timotejstrån alldeles fulla, och det fanns mycket, mycket mera ännu. Det var efterrätten till kvällsmaten som fixades, det:)

Skorna är fortfarande dyngvåta, så jag har huserat här inne hittills idag. Men ut i friska luften ska jag nog idag också vad det lider. Jag har ju loma:)

måndag 11 augusti 2008

Es regnet


Mycket kommer jag inte ihåg från skoltidens tyska, men hur man säger att det regnar - det minns jag. och det gör det nu. Jag slappar en stund till och ser om det blir uppehåll snart. Annars blir det en regnlänk. Passade på att diska samtidigt, och läste lite i "Mig äger ingen", som jag lånade med mig hemifrån. Lånade, förresten... jag har ett par böcker och faktiskt en talbok hemma som ska lämnas tillbaka till biblioteket.

Talboken kom jag plötsligt på att jag skulle låna för att lyssna på under det evinneliga jobbresorna varje dag. Ingen dum idé, frånsett att jag tydligen har AD/HD och ständigt glömmer bort att lyssna! Kan stirra på framförvarande bil och helt stänga av hörseln, för att en kvart senare komma på att rösten har kommit framåt flera kapitel. Som tur kan man trycka på tillbakaknappen:) Hann i alla fall med rysaren "Sista jouren" och romanen "Skilda verkligheter" under resorna mellan Öja, Jakobstad och Terjärv. Den senare slutade med att huvudpersonen fick schitzofreni och tog livet av sig. Upplyftande.

Nej, hörni vad den här dagen har gått snabbt. Kanske man skulle bli hemmafru ändå..?;D

Påtar på


Eftersom det var söndag igår, och jag fortfarande var i tjänst men hade L som i Ledig inprickat på listan, är det väl denna dag som räknas som den riktiga första lediga dagen? Hur som haver. Jag satt uppe hela halva natten igår, och sov hela halva förmiddagen idag. Eller klev upp strax efter tio, så det är väl inte direkt katastrofalt. Har hunnit titta på Finlands första guldknipande i Peking-OS, fixa lunch till Arbetaren, läsa ÖT, steka ett ägg, dricka kaffe och drälla framför den här skärmen. Inte illa pinkat. Ska ställa mig iväg på en löprunda här småningom. Eller egentligen när som helst idag, jag har ju inga tider att passa, ah!:)

Egentligen är det ganska skönt att ha ledigt så här sent. Visst skulle det ha varit perfekt med den där värmeböljan på semestern, men jag hade i alla fall många lediga dagar med superväder av ren tur. Nu behöver jag inte ha någon "solstress" eller "vackert-väder-panik", så man måste ligga och pressa eller måste vara på stranden eller inte får gå på stan eller sitta inne och läsa. Nu kan jag göra vad som helst med gott samvete, utan att känna att jag slösar bort dyrbara soltimmar. Som till exempel blogga.

Kikade runt på ikea.com igårkväll, och blev sugen på att handla en massa prylar. Eller en massa prylar är jag inte alls sugen på, men ett par saker skulle jag behöva. Och det är billigt, så man har råd att unna sig någonting fast man annars håller hårt i pengarna så här inför stundande studieår. Tur att man bor så smått så man inte behöver nästan någonting:)

Många frågor

Lovar du att vara ärlig? Bäst att aldrig lova någonting... ser ni någon ring på mitt finger, kanske..?;)

Du heter: Maja Henrika, är inte det uppenbart?

Smeknamn: Ingenting officiellt, men "vissa" har för vana att kalla mig Eivor Fritz-Johan ibland. Det innebär oftast allvar.

Låt just nu: Just nu är det natt och tyst. En legendarisk låt från Terjärv, där jag just nu befinner mig, bär titeln "I rävä eri mörkt". Den kunde passa bra nu.

Beroende av: Mat på bestämda och regelbundna tider, annars blir jag konstig.



Favoritkaraktär(er) i bok:
Det måste vara Loranga! Sådan vill jag också bli! Minus giraffen på sophögen, och hans gamla pappa Dartanjang i vedboden, dock...

Vem behöver du mest just nu? Nå M. Men jag hatar att behöva och behövas. Jag vill kunna själv!

Vad tror folk om dig? Högfärdig, sur och knaro. Stämmer kanske lite för väl.

Stämmer det?: ...men det vill jag inte!

Vad får du oftast komplimanger för?: Låter så fult att säga det själv, men jag har faktiskt fått otroligt fina kommentarer om mina ögon, så kanske det ligger ens någonting i det?

Vad säger du för att imponera på någon? Att jag har myyycket skog!;)

Hur imponerar man på dig? Med humor. Helt klart. Mycket pengar och en fin bil också, givetvis... :D

Brukar du skratta för dig själv? O, ja. Det har hänt.

Vad står det i ditt senast inkomna SMS?: En sträng uppmaning av Lillgumi att skicka henne min adress BUMS TVÄRT.

Vilken är din favoritmålning?: Svårt att säga. Det ska vara lagom slarvig och stämningsfullt. För perfekta "marknadstavlor" är fruktansvärda.

Vart bor du: Åbo, men är uppe i Österbotten över sommaren.

Trivs du där: Jag trivs nog ingenstans egentligen. I alla fall inbillar jag mig alltid att jag bör vara någon annanstans.



Äger du några converse: Nee. Men funderar på ett par grågröna..?

Festar du mycket: Räknas ett (1) vinglas igår? :D

Sprit, cider, vin eller öl: Vin, tack. Rött.

Brukar du bli för full: Har hänt sig, men inte på ett tag. Jag brukar tyvärr upptäcka det ungefär strax när jag tagit en för mycket. Hmpf.

Mobiloperatör: Elisa.

Är du allergisk emot något: Nej, ingenting. Kanske jag kan tacka min uppväxt i ett... ähum, inte helt kliniskt rent hem..?

Hur svarar du i mobilen: "Nå hej" oftast. När ett okänt nummer svarar jag oftast... inte. Med mitt förnamn om jag trots allt måste.

Nästa mål i ditt liv: Nu ska jag bara försöka ha ledigt. Längre än så är jobbigt att tänka. Jobbigt gillar vi inte.

Vem ringde du senast: Det var nog M.

Vad sa du senast du pratade med någon i telefonen? Det var med min lillebror, och jag svarade främst "ja", "nej" och "i Krasslandet" på hans frågor.

Antal sömntimmar inatt: Många, för jag slappade hela förmiddagen.

Sov du ensam? Ja, nå inte var det jag som producerade de där snarkningarna!

Tycker du om din pappa? Det är klart. Fast han ställer så himmelens dumma frågor hela tiden.

Brukar du komma i tid? Låt mig säga så här - jag kommer exakt i tid, inte en minut före! Däremot brukar jag inte vara sen, försover mig mycket sällan, till exempel.

När mår du bra? När det är sommar, hett och fint, och jag precis kommer upp ur vattnet efter en simtur och sitter och soltorkar.

När blev du fotad senast? Det kommer jag inte ihåg. Någon dag sedan kanske? Oftast fotar jag mig själv för att sätta upp någonting i bloggen, men så glömmer jag det, eller så inser jag att den här bilden är nog ingenting jag vill visa.

Hur känner du dig nu? Lite trött.

Vanligaste färgen på dina kläder? Svart, faktiskt.

Vad tycker du om fötter? En klar fördel om man har planerat att gå. Om man undrar ifall jag har fotfobi, kan jag efter denna sommar säga att jag definitivt inte har det, fast jag inte direkt har haft det innan heller. Men för er som vill veta: tryck-, skav- och liggsår på hälar har jag sett, och det är ingenting för känsliga. För att ge ytterligare info kan jag berätta att uppspruckna, svarta, ruttnande fötter liknar inte levande sådana, och de luktar definitivt som någonting som inte levt på länge. Dessutom läcker de genom bandage, stödstrumpor och omslag så man får städa golvet där de har suttit ibland...

Är du smart? Det skulle jag då inte påstå.

Är/var du aktiv i skolan? Om man tar hänsyn till mina förutsättningar och dessutom jämför med mina tidigare insatser, skulle jag säga att jag är mycket skötsam numera!

söndag 10 augusti 2008

Hur bra är inte DET?


Gott folk. Från och med klockan 14.00 igår har denna kvinna semester. Eller, det har jag ju inte alls, för semester innebär att man får betalt för sin ledighet. Det får alltså inte jag, men eftersom kontraktet för sommarens jobb gått ut, och det återstår vad som känns som oceaner av tid innan skolan börjar har jag för tillfället ledigt.

Sista arbetsskiftet tillbringades tillsammans med jobbarkompis A på avdelning 1. Vi var bara två stycken i skiftet, men det blev aldrig någon panikstress. Halv ett dök kollega H och L upp, och sedan var det inte länge kvar innan det var dags att lämna tillbaka alla ägodelar som tillhörde stället, sätta sig i bilen och styra mot Öja.

Har inte riktigt hunnit - som min moddalärare i gymnasiet skulle uttrycka sig - inbegripa och förstå att jag har ledigt nu. Angstade lite igårkväll redan över att det snart är ny vecka, innan jag kom på att jag egentligen kan slänga kalender, klocka och telefon ända in i helvetet - för jag har inga tider att passa! Igår var jag ute och sprang i allsköns ro i en vacker kvällssol. Sedan åt vi rökt lax och jag slappade med ett stort glas vin i soffan.

Idag slaggade jag och bökade mig upp först vid elva och lade äddji på kokning. Sedan låååångsamt drucket kaffe framför krapulashowen King of Queens på tv, halvliggande i soffan. Sedan en sväng till Köyst och butiken, och mera kaffe på TB:s terass. Ingen brådska.

Ikväll blir det hyrfilm och lösgodis. Ah.

fredag 8 augusti 2008

Röja djungel


Har precis suttit och vrålstirrat in i en förstoringsspegel med den starkaste lampa jag hittade riktad direkt i ögonen. Nej, det handlade inte om någon modern tortyr eller förhörsmetod á la FBI, jag plockade helt enkelt ögonbrynen. Det är en av dessa saker som egentligen bara är en liten fjuttdetalj, men som gör enorm skillnad. Man känner sig som en enda snårskog i ansiktet när brynen har hunnit växa ut lite. Men nu är jag trimmad - och lite röd och svullen - igen.

Har haft mitt sista kvällsskift ikväll. Vi fick extra hjälp i form av en inhoppare, annars hade vi varit bara två stycken. Det är alldeles för lite när man har nio att lägga, och de flesta av dem behöver mycket, mycket hjälp av två personer samtidigt. Flera av dem ska matas, och har l-å-n-g-s-a-m sväljreflex. Någa av dem stretar emot så vansinnigt att man inte orkar hålla emot ensam. Som tur fick vi lite förstärkning, som sagt.

Har hunnit duscha, hänga tvätt, kasta i ny maskin, dricka te samt fixa morgondagens lunchlåda. Bekvämt att hämta sallad ur landet, och den är mycket godare än de där krukorna man köper i butiken. De räcker ju dessutom ingenstans, jag gör slut på en sådan blast på två dagar. Läste någonstans att man bör äta 500 gram frukt och grönsaker om dagen, och det är dyrt när man förlitar sig på det som finns i grönsaksdisken. Synd, för jag älskar allt som är grönt. Kokt blomkål är nog bland det godaste tillbehöret till maten som finns!

Regnigt och mulet ikväll, och alldeles mörkt ute. Snart blir det att dra nytta av gatlyktornas sken om man är ute och nöter cykelvägen. Igårkväll var jag ute och rullskidade, och ungefär halvvägs började det regna. Ingen fara, för det var ganska varmt ändå. Behövde i alla fall inte frysa. Men det som stör mig är att balansen är mycket sämre än när jag höll på som mest. Rätt vad det är stuper man väl i backen också!

torsdag 7 augusti 2008

Irritationsmoment


Räknar sekunder. Två arbetsdagar återstår, och det är inte det jag håller på räknar ner till. Har haft riktigt kul på jobbet på sistone, det jobbar så trevliga brudar på min nya avdelning, och så har vi fått vara ovanligt många per skift ibland också. Så där så man faktiskt hiner göra någonting, och inte bara rusa fram och tillbaka och slarvsköta alla. Det är inte kul. Nu har man fått sitta och paja en och annan gubbe eller gumma, hålla handen när man matar och göra det i lugn och ro, kamma någons hår bara för att de tycker att det är skönt, och duscha i makligt tempo så att man får ge lite extra hårbottensmassage samtidigt som man schamponerar:)

Har varit tvungen att vara i Öja sedan i eftermiddags efter jobbet, men det känns som en evighet. Har haft lust att krypa ur skinnet eller göra vad som helst här flera gånger redan, men så kan man ju inte göra. Här finns ingenting som tilltalar mig, jag vill bara bort. Det känns precis som i Åbo, jag blir arg bara av att tänka på att jag är fånge här. Det ironiska är att jag just nu hundra gånger hellre skulle vara i dyng-Åbo. Hur ska man tolka det? Jag vill egentligen inte vara någonstans. Åtminstone inte någonstans där det finns folk. Folk är det värsta jag vet. Den värsta jag har att göra med kommer jag dock inte undan hur jag än skulle flytta. Det är nämligen jag själv.

Hur som helst - här finns bara irritationsmoment. Ingenting löper! Saker som har gått sönder fortsätter att vara trasiga i evighet, amen. Jag har exempelvis fumlat efter skor i mörker det senaste halvåret, eftersom lampan i tamburen icke längre är. Varmvatten finns aldrig. Fram till i våras fanns det en (1) stekspade i hushållet, och denna fanns undantagslöst i diskmaskinen, odiskad. Varje matlagningssession inleddes därmed medelst handdiskande av stekspade. Samt stekpanna, såklart. I iskallt vatten, naturligtvis. Mika tappade småningom tålamodet - han lagar mat i detta hus cirka en gång i månaden, och insåg trots detta att man behöver mer än en stekspade - och köpte i smyg en till sådan och smugglade in den i köket. Numera finns här alltså två odiskade stekspadar, så nu får man välja vilken man diskar. Under rinnande, kallt vatten.

Jag hatar just denna typ av kråtasi!!!

Nu ska jag andas lugnt och tänka på att jag imorgon får vakna i lugn och ro och läsa morgontidning och dricka kaffe. Kanske en tröst.

onsdag 6 augusti 2008

Desperat hemmafru


En ledig dag, och jag styrde mig direkt iväg till Heimsjöstranden och den lilla, gula stugan. Här är det fint! Det enda som stör mig är att fenomenet "morgontidning" inte existerar i dessa trakter. Om man har tur kommer blaskan lagom till lunch. Hmpf. I Öja brukar jag skubba efter tidningen innan morgonskiftet, tio före sex om jag har tid.

När jag är ledig och M jobbar, brukar jag påta ihop lite lunch så han får komma hem och äta. Känns lite lustigt, typ som en hemmafru från 50-talet, och förutsätter nästan att jag borde iklä mig förkläde och servera rotmos med fläsk. Oftast blir det dock någonting simplare, typ omelett med Creme Bonjour eller som idag, pyttipanna på rester med stekt ägg. Och jag som sjavar runt mjukisbyxor och ser allmänt morgontrött ut (detta inträffar redan strax efter klockan elva, hallå!)

Tänk att det på allvar finns folk som gör detta, tänkte jag idag. Kvinnfolk som lufsar runt hemma, dammsuger och moppar och ser till att maten står varm på bordet klockan elva. Dag ut. Dag in. Inte för inte, jag vet att det är mycket jobb med att hålla igång ett hushåll, och i princip skulle kunna sysselsätta någon på heltid. Har man småbarn dessutom får man inte direkt långtråkigt... Men själva grejen! Har dessa människor inget mål eller inga ambitioner med sitt liv, annat än den aldrig sinande strömmen av hushållsarbete? Tycker man faktiskt att man förverkligar sig själv som hemmafru?

Jakku åtminstoni aaldä.

Inte är jag någon karriärstörstande pengasamlare som ska bli chef över allt och alla, men jag vill i alla fall göra annat än gå hemma! Utbildning, yrke, fast anställning och ett arbete som leder framåt och erbjuder en utveckling är en fullständig självklarhet.

På jobbet - som börjar lida mot sitt slut, för övrigt- har jag också skakat på huvudet flera gånger och funderat hur vissa egenligen orkar. De som trivs med sitt tunga och krävande men viktiga jobb, dem förstår jag. Men de flesta kommer till jobbet, konstaterar med en suck att de nu har "tre skiften kvar, kväll-morgon-kväll... och sedan äntligen två dagar ledigt! Sedan fyra dagar jobb, varav den sista bara sex timmar, och så igen en ledig dag!". De släpar sig igenom sina dagar, med ledigheterna däremellan som hägrande oaser. Och så kan de ha hållit på i tio, femton, tjugo år!

Okej, jag tror att det är ytterst få som gråter på fredag kväll för att de har två dagar ledigt, eller som längtar till jobbet hela semestern. De flesta tycker det är skönt med ledighet, och tycker det känns sunkigt att lämna sommarstugan efter en solig helg i juni, för att infinna sig på jobbet en måndag morgon. Men jag skulle aldrig vilja ha ett arbete jag inte vill vara på, och som jag längtar bort från.

Har aldrig till exempel hört min mamma säga att hon inte vill gå till dagis på morgonen, eller att min pappa skulle ha sjukskrivit sig för att det inte lustar att sitta på kontoret idag. Vilket jag misstänker att fallet kan vara för vissa på mitt jobb. Sjukskrivningar droppar nämligen ofta in lämpligt, ungefär tre dagar innan deras två lediga dagar. Tre dagar sjukskrivning plus två dagar ledigt. Vips har man nästan en vecka!

Drömscenariot är att ha lite lagom måndagsångest, mest på grund av morgontrötthet, men att känna sig lite laddad när man kliver in på jobbet. Fundera ut vad man ska ha gjort under veckan, kolla vad som har blivit gjort hittills. Att jobba på hela veckan, och framåt fredagen känna att det nog ska bli skönt med helg.

måndag 4 augusti 2008

Försök stå ut

Ett par veckor till, håll ut. Sedan ska jag äntligen lämna er ifred, så får ni som ni vill. Då sticker jag iväg igen. Det går nämligen inte mycket längre, detta. Tydligen är det aldrig bra, och när det är det så ska det hittas på saker att nedvärdera. Jippi, vad man känner sig önskad här, det är så man blir rörd...

Det är alltså detta jag har väntat på och längtat efter i månader och åter månader. Att slippa ifrån hela Åbokarusellen, slippa staden jag avskyr, slippa stressen, vantrivseln, tristessen, sömnlösheten och den ofrivilliga ensamheten. För att få komma hit till lugn och ro, utsövd kropp, sallad ur eget land, dopp i sjön och frivillig, självvald ensamhet och tystnad.

Kanske inte. Här är ett enda kaos, och dessutom har du ingen som helst rätt till någonting här. Kaos på jobbet, folk är sjuka och jag hoppar in på nya ställen med nya uppgifter och nya människor. Kaoset är ännu värre när man kommer därifrån. Men fan om du inte kan vara tyst! För här vet vi allt och kan allt. Och nu menar jag inte jobbet.

Nej, jag vill inte heller att jag ska vara här, så vi är i alla fall överens.

söndag 3 augusti 2008

Av bara farten...

Dagens mående: Sådär.
Dagens borde: Slappa, vila, ha det skönt och ledigt efter mogonskiftet. Svårt:-/
Dagens frisyr: Någonslags svans/fnurra/tofs.
Dagens klädsel: Svart slapptopp, svarta slappbyxor. På jobbet vita byxor och blå skjorta.
Dagens planer: Ut på länk. Mycket välbehövligt.
Dagens vill ha: Lugn och ro.
Dagens längtan: Tillbaka till Heimsjöön.
Dagens fundering: "Hur ska jag orka?"
Dagens beroende: Kaffe på jobbet var ett måste efter en kort natt och tidig väckning.
Dagens tråkigaste: Kan väl inte säga att det var jobbet, för där hann jag aldrig få tråkigt. Full rulle från klockan 07!
Dagens tidning: Skummade igenom ÖT efter jobbet - hade inte tid att läsa den där.
Dagens låt: Jag stängde av radion så fort jag fick möjlighet här. Dock måste man vänta tills radioägarna avlägsnar sig, annars blir det en massa gnäll och ännu mera oljud.

Varit borta. Är tillbaka.

Har varit - för att uttrycka mig slarvigt och därmed på engelska - out of town en tid nu, därmed har det blivit glest med bloggerier. Har levt ganska fridfullt Tärjäliv i typ en och en halv vecka utan att ens så mycket som sätta min fot i Öja. Vilken fröjd att åka raka spåret ut till den lilla Villa Villerkulla-liknande stugan vid sjöstranden efter jobbet. Före jobbet, om jag inte råkar ha morgonskifte, har det blivit ett och annat morgondopp i sjön, och ibland kaffe ute på gräsmattan. Har nog spenderat mera tid där än här i Öja i sommar.

Idag blev det ändå Öja efter jobbet. Och se där - jag blir arg redan när jag kommer hit. Ingen ordning med n-å-g-o-n-t-i-n-g. Radion står på med något meningslöst tutande, stekpannor i diskbaljan, utgångna grejor i kylen och kläder som hänger på trekvart överallt. Måste man hänga en jacka över en stolsrygg? Måste man lägga dagstidningar i soffan? Måste man ställa kylväskor på köksgolvet? Saker ska vara inne i skåp, på sina rätta platser, diskade och rena! Hur man överhuvudtaget kan koncentrera sig eller tänka i detta kaos är helt oförståeligt.

Försökte titta lite på tv, men hela tiden såg jag någonting jag måste plocka undan. Jag kan inte slappna av i en sådan miljö! Man blir ju aldrig färdig! Nee-e...