tisdag 15 september 2015

Ätande och sovande. Intresseklubben - var alerta!

Har blivit olidligt slö med att fixa lunchlåda nuförtiden. I sjuttiotre fall av sjuttiofyra skubbar jag tvärs över gatan på lunchrasten och köper en av två alternativ: kycklingsallad eller sparrissoppa. Kollegorna brukar ha bra roligt åt mig när jag för fjärde dagen i rad smäller en pyts med purésoppa i diskbänken i kafferummet. Inga nyheter där, liksom. Vet inte riktigt vart min inspis att laga mat att ta med till jobbet har försvunnit. Förr om åren gjorde jag ju det varje dag. Höh.

Idag fick magen vila från såväl sparrissoppa som kycklingsallad, för jag hade varit uppe på rehabiliteringsavdelningen och gjort sväljningsbedömningar på förmiddagen. Därmed hade jag också chansen att äta i hvc:s kantin. Eller i alla fall hämta maten från kantinen och sedan skubba iväg till rehabiliteringens kafferum, där jag brukar äta när jag befinner mig i huset. Idag var det grönsaksbiff till lunch, icke helt oävet.

Ikväll fortsatte jag på den vegetariska linjen och stekte ett parti bananplättar till middag. För att få upp proteininnehållet fläskade jag på lite extra med äggen och valde istället en pytteliten banan. Sedan jordgubbar och turkisk yoghurt som pricken över i:et. Smakade bra.

Har tagit en lång tupplur efter jobbet idag, och ändå känns det som om sömnen kommer att räcka till inatt också. Är tydligen inne i en period med stort sömnbehov just nu. Det kommer och går, det där, bara att lyda kroppen och sova när man är trött. Alltså hopp i duschen och sedan örat på dynan. Hej!

lördag 5 september 2015

Soffan

Har börjat med en irriterande vana. Nämligen att sova på soffan på nätterna istället för sängen. De senaste veckorna har jag somnat på soffan på kvällen, vaknat på morgonnatten och fått börja ta itu med kvällsrutinerna typ klockan nollfyra. Så står man då där och tvättar bort smink och borstar tand och plockar fram arbetskläderna och det håller på ljusnar bakom persiennerna. Sedan när man kryper ner mellan lakanen är man inte det minsta trött längre, och det tar länge innan man får fatt i sömnen.

Soffan har jag förresten köpt för en billig peng av min kompis S, och den tjänade mig väl redan under åbotiden. Den är skön som synden, och inte alls oäven att sova i. Men jag föredrar ändå sängen. Inte minst för att nacken brukar kännas sisådär efter att man har legat med huvudet uppe på armstödet i sex timmar. Ouch!

Lördag, säger ni? Jag tror jag kokar mig en kopp kaffe till och bökar vidare i soffan. Hej!

onsdag 2 september 2015

Roxette och plätt. Rimmar ju till och med!

Hello, bitches! Förlåt, det är klart att ni inte är det. Kan inte hjälpa att det är en catchy inledningsfras. Oj, så tiden går. Jag tänker hela tiden att jag ska blogga, men det verkar aldrig bli av. Jag jobbar, tränar, umgås med kompisar, dammsuger, tvättar lakan och har ganska fullt upp på dagarna. Sådär som nu folk har mest.

För några helger sedan var vi och återupplevde nostalgiska barndomsminnen genom att åka till Vasa och lyssna på Roxette. Det var en fin och stämningsfull kväll, med alla gamla hits. Synd bara att Marie verkade vara i dåligt skick, hon fick ledas in och ut från scenen och satt under hela spelningen i en stol och sjöng. Tappert dock att hon drog hela keikkan trots dessa fysiska begränsningar. En eloge åt Marie!

När kvällen sänkte sig över konsertområdet och Roxette stämde upp i "It must have been love" medan stjärnorna tindrade ovanför publikens huvudet - då kändes det ganska fint att stå med sina bästa kompisar och bara vara en del av hela grejen. (Trots att det var cirka sjutton kilometer kö till ölkranen och tjugosju till muggen). En fin kväll var det.

Det här är något av min bravur nuförtiden. Om man kan kalla en så enkel grej för ens bravur, ity detta är någonting en treåring skulle kunna göra med vänsterhanden. Bananplättar! Man tager ett stycke banan (gärna ganska brun), man mosar denna med en gaffel och blandar i två ägg. Denna smet bestående av två ingredienser steker man i en lagom varm stekpanna. Resultatet blir söta små plättar som man kan klicka en dutt turkisk yoghurt på, samt strö över en näve valfria bär. Kittlar dödsskönt i kistan. 

Ikväll cyklade jag till gymmet och drog av ett pass Bodycombat. Svettig som en lök tumlade jag ut på gatan efter väl förrättat värv och hoppade på cykeln för hemfärd. Och drabbades av en lite sällsam lyckokänsla när jag trampade hem längs de vackra neristadsgatorna med lutande trähus på mina båda sidor. Nytränad, med en roligt arbetsdag i garaget, på väg hem till mitt fina hem där en varm dusch och en portion egengjord moussaka väntade på mig. Jag har det så bra!