söndag 22 februari 2015

Städivern som icke infann sig

Äntligen har jag städat den här lilla svinstian från golv till tak. Kräver alltid ett visst mått av självdisciplin och rent tvång av mig själv innan jag kommer mig för. Nu var här total misär - blommorna slokade i krukorna, diskmaskinen var otömd och mera disk väntade i en överfull ho, dammkorvar virvlade på golvet, kläder i överflöd på stolen i sovrummet. Muggen var ett inferno av damm och tandkrämsstänk på spegeln. Lördagen blev därmed min städdag.

Det är fullt vårväder. Dropp från taken och fågelsång i buskagen på morgnarna. Och fullständigt livsfarlig halka. Tog mig about tio minuter att skrinna med soppåsen till tunnan igår. Om det sluttar uppåt slirar man på stället när man försöker gå. Sluttar det neråt är det total livsfara. Borde dra till Öjan och gräva fram mina gula spikskor av märket Karhu. Skulle vara perfekta att trippa fram med i det här föret.

Har två veckor av tågresande bakom mig. En tur till Åbo och en till Uleåborg. Tidiga väckningar och långa dagar och obekvämt bökande i tågsäten. Inkommande vecka är äntligen en normal arbetsvecka här i Kokkola. Åtta till fyra, normal mottagning. Ser fram emot det.

Nu ska jag skynda mig till butiken innan de stänger för ikväll. Lär ta en stund att slira dit.

måndag 16 februari 2015

Snrrrk

Håhå. Befinner mig på tåg igen. Denna gång på väg mot Uleåborg och arbetshandledning. 

Annars bra, men jag har vaknat 04.55 för att hinna plocka upp en kollega och forsla oss båda två till tåget. Väckningstider som börjar på en fyra är aldrig bra. Inte heller väckningtider som börjar på 5, 6, 7 eller 8 heller om ni frågar mig, men det hör inte hit. 

Hade planerat att sova på tåget, men nu har jag ju redan hunnit vakna till och känner mig pigg. Får bli ett Blankens & Swanberg-poddavsnitt istället. Hoj!

lördag 14 februari 2015

Svisch - FOMP

Så ungefär lät det idag när jag traskade runt bilen för att frigöra densamma från snö - och jag plötsligt halkade och föll på arslet. Upp fort som fa-en kom jag såklart, och det är möjligt att ingen såg mig. Det viktigaste är därmed sånär som på säkrat. Det näst viktigaste är ju att man inte slår sig, och jag kan nu med några timmars inkubationstid känna av en ömmande smärta i ena - ja, vaför förfina - revabullon. Och handleden på samma sida ömmar den också. Så fånigt att halka, det är bara gamla kärringar med dålig balans som sysslar med sånt.

Det har varit sjujävla halt i Kokkola den senaste veckan. Riktig blixthalka. Jag har skrinnat fram över parkeringsplatsen på jobbet och känt mig som en annan konståkare. Minus piruetter, då. Nu hade ett tunt snölager lagt sig över isskorpan. Lika med ännu mer förrädisk blixthalka.

Idag har jag travat på stan och skött Viktiga Ärenden. Det och handlat lite kläder. Inne på Halpa-Halli stod en gåbbe och spelade positiv och delade ut ballongdjur. Det tyckte jag var himla trevligt. Positiv är ett instrument till och med jag skulle klara att spela.

Ikväll hade jag tänkt städa och belöna mig själv med ett glas vin. Men så kom jag på att jag inte orkade städa, och efter den insikten belönade jag mig med ett glas vin i alla fall. Trevlig helg och skål, peeps!

tisdag 10 februari 2015

Full fart hemåt

Jodå, här har man mått som en konung. Lillebror hämtade mig från tåget igår och så susade vi snabbt och smidigt hem till honom i ett varmt och ganska blött Åbo. Lite skillnad mot de manshöga snövallarna man vant sig vid i Kokkola...

Paj hade han gjort, det lilla livet. Passade perfekt för en restrött och hungrig flicka. 

Dessutom fick man vin till maten. Dethär med skolning är ju förjävla kul!

Skämt åsido så var det verkligen det. En synnerligen intressant kurs i ämnet stamning. Alla mest speciellt gillade jag diskussionerna i grupp på eftermiddagen. Jag fick många nya idéer och det känns som om jag har ett lass med metoder och övningar att ösa på med på jobbet. Dessutom blir man sådär allmänt jobbinspirerad av att träffa kollegor och lyssna på föreläsningar. Ser fram emot att gå till mottagningen imorgon!

Sitter just nu med domnande arsle på tåget på väg hem. Det har varit två långa dagar och jag är ganska trött. Ganska trött men mycket nöjd. 

måndag 9 februari 2015

Tufftuff

Hej från järnvägen någonstans mellan Kokkola och Tammerfors. En annan avslutade arbetsdagen idag med att svinga väskan över axeln och traska till tågstationen för att hoppa på första bästa tåg söderut. 

Ska nämligen på skolning imorgon, och eftersom Åbo ligger så irriterande avsides så drar jag ner redan ikväll. Tanken är att jag ska inkvartera mig hos min åbobror. Förutsatt att han kommer ihåg att jag är på väg, alltså. 

Kursen gäller stamning och jag är sjukt peppad på att få höra vad föreläsaren - någon slags stamningsexpert - har att säga. Ska bli oerhört intressant!

Känns lite märkligt att vara tillbaka på åbotåget. Just like back in the days. Man har ju nött den här järnvägssträckan förr, om vi säger så. 

torsdag 5 februari 2015

Roligt ska man ha. NÄSTAN JÄMT

Man undrar ju vad det är för vits med denna löjliga mängd snö. Inte har jag någon direkt nytta av den heller. Snöarbete är jag som sagt inte så ivrig på, så det är främst bilplatsen jag har skottat, resten av gården får man pulsa igenom om man har tänkt ta sig någonvart. Som jag redan tidigare nämnde.

 På tal om bilar, ja. Den här jäveln åsamkar mig onödigt mycket huvudbry, kan jag tycka. Dess dörrar fryser nämligen fast stup i kvarten, och hur man än skuffar, rycker och drar så vägrar förardörren att öppna sig. Låsboet har väl fått fukt i sig och direkt vi rör oss under nollstrecket slutar det att funka. Så står man då där på morgonen och har bråttom till jobbet och kommer inte in i bilen. 

Har man tur går ens passagerarsidan att öppna, och så får man öppna förardörren inifrån (inifrån är det inget problem, det är bara kopplingen yttre handtag - låsbo som inte funkar). Har man otur får man göra som jag gjort redan flera gånger i vinter: krypa in genom bakluckan, åla sig fram till framsätet och därifrån öppna dörren inifrån. Ett jävla sjå om ni frågar mig.

När man så ligger där tvärs igenom bilen för att med sina yttersta krafter nå fram till dörren för att kunna öppna den - för att kunna få fatt på borste och skrapa för att gräva fram bilen och göra den i körbart skick, då undrar man litegrann varför man egentligen ska bo i det här jävla landet. När man sedan har gjort bilen så snöfri som möjligt och rödkindad och nersnöad sätter sig bakom ratten - för att konstatera att all is ju sitter på insidan av rutan så att man får börja skrapa där också. DÅ undrar man däremot ganska MYCKET varför man egentligen ska bo i det här jävla landet.

Jepp, jepp.

tisdag 3 februari 2015

Work and play

Investerade i en ny doft i helgen. Som varje välordnad kvinna bör så har jag två dofter; den ena andas vardag och den andra fest. Och nu var det festdoften det var slut på. Har ju rätt hård åtgång, om vi säger så. HÖHÖHÖ. Nånej, men den var slut. Stod vid parfymhyllan och höll på att bli alldeles hög på mitt sniffande när jag arbetade mig igenom hyllmeter för hyllmeter. Helt onödigt med facit i hand, för efter den första doften bedövas näsan och man har ingen uppfattning om vad som doftar vad.

Det blev till sist den här, hur som helst. Är inget direkt Lady Gaga-fan, men doften kändes lagom partajig i min söndersniffade näsa. Så ska vi komma ihåg att jag har ägt en Celine Dionparfym en gång och verkligen gillat den, trots att jag formligen avskyr artisten. Jag menar bara att man inte alltid behöver göra kopplingen bra musik = god parfym. 

Kuriosa: när jag flyttade till Åbo använde jag Naomi Campbells Cat Deluxe-parfym, och den doften kan jag inte dofta på utan att få ångest i varje vrå av min kropp. Jag kopplar samman Åbo och den doften så oerhört starkt att det knappt är sant. En dusch av den parfymen och jag är tillbaka på avgrundens rand i staden jag avskyr så mycket.

Det om det. 

Det har kommit kopiösa mängder snö här. Igår efter jobbet var jag tvungen att stanna bilen på gatan och medelst storskyffeln skotta snö så det bara sprutade kring öronen för att på något sätt få fram min bilplats. Resten av gården är oskottad, så jag pulsar fram när jag ska någonstans. Man kunde förstås skotta den om man kände för det, men jag tänker såhär: snart är det maj. Väntar på det istället.